Det är inte lätt att va liten..
...när allting är så orättvist! ;-)På Fridas dagis är hon ensam tjej i sin ålder. Frida träffade på en kompis som gått på hennes dagis tidigare men som slutat där. När dom träffades ville dom så klart leka, och Vanessa följde med hem till oss. Detta va tidigare i veckan. Då det nu är sportlov så bestämdes det att tjejerna kanske kunde leka på fredagen också, alltså i går. Frida hade packat en liten väska med en kofta som hon kanske skulle behöva, sen tog vi en promis. Tyvärr va det ingen hemma, men jag lämnade mitt nr i deras brevlåda. Väldigt besviken och sur va min söta lilla minsting, när vi gick hem igen. Och ännu surare blev hon då Felicias kompis dök upp. Nu tog hon på sig ytterkläderna igen för att gå till Isabelle, ingen hemma där heller, då gick hon till Lova. Äntligen hitta hon en kompis och hon va så glad! De lekte först ute och efter fikat, inne. Sen gick dom ut igen och när Lovas vantar va blöta gick dom för att byta. Nu fick inte Lova va ute längre för dom skulle snart äta. Så vem kom hem igen? Jo världens suraste Frida. Det va ju orättvist att Felicia fortfarande hade en kompis och inte hon.. Ha ha inte lätt! Just i den vevan ringde Bettan, min väninna, och undra om hon fick lämna sin dotter hos oss en stund, då Elsa inte ville följa med och handla. Vem va lyckligast nu då? Jo Frida... Jag försöker lära mina barn att va glad för någon annans skull, och passa på att göra något som man vill göra själv, när nu syrran har annat för sig.. Men det är visst bara orättvist.. ;-)
Kommentarer
Trackback
